bara för ATT!

Har funderat på en hel del idag.. Jag har varit i ett förhållande sen 3 år tillbaks med den mest underbara killen någonsin. Efter så lång tid tillsammans kan det vara väldigt lätt att ta den man älskar för givet. Och jag tror verkligen inte att jag är ensam om den saken. När jag från början träffade min pojkvän var jag enast 15 pyttiga små år, jag var liten och visste absolut INGENTING om kärlek och hur det fungerade. Men nu idag, förstår jag precis. Det är du och jag. Det är äkta och jag är glad att jag slösade min ungdomskärlek på just DIG så det kunde växa till något så pass stort som vi har idag.

Det allra vanligaste problemet för ungdomar när det kommer till kärlek är absolut avundsjukan.. Men egentligen? Varför oroa sig? Han är med mig för en anledning. Han skulle aldrig stannat hos mig om han inte älskade mig, hoppas jag. Varför ska man bry sig? Ge varandra frihet, det behövs. What you give is what you get.
Man lever bara en gång, så istället för att spendera din tid i ett förhållande där du tvunget måste ora dig dygnet runt om vad din älskling gör. Slappna av! Eller ge upp, för i längen.. det kommer aldrig fungera.




Efter 3 år så älskar jag dig exakt lika mycket! If it's meant to be, it's meant to be. ♥