Så mycket tankar har bubblat inombords på mig de senaste dagarna och jag vill bara skrika ut mina känslor. Men så fort jag sätter mig ner för att skriva vad jag känner blir det tomt i mitt huvud.

Jag är så jävla trött på vänner som alltid väljer sin pojkvän/flickvän framför vännerna. Det är så sinnessjukt tröttsamt med folk i vår ålder som tar kärlek på liv och död. Det finns inget ni kommer ångra så mycket som den dagen det tar slut och ni står där utan era vänner, för att de tröttnade på att vänta.

Jag är så sinnessjukt trött på att alltid vara den som ger, och aldrig någonsin får någonting tillbaks. Ärligt talat, du vet inte allt jag har gjort för dig. Att hela tiden offra saker och ting för en person som varken uppskattar det, eller ens förtjänar det. Jag är så trött på att känna känslor för människor som aldrig kommer upp till samma nivå, eller ens försöker att göra det. Jag antar det är så kärlek fungerar, det kommer alltid vara någon som älskar högst.

Jag hatar att förlora folk som satt ett djupt spår i själen. Att förlora någon man verkligen lärt sig att älska, eller helt enkelt var född att älska. Att sedan lära sig leva utan den personen, jag vet inte ens om det är möjligt.

Jag saknar att ha någon. Bara någon. Till vad som helst.

JAG VILL INTE GE LÄNGRE!