Minns du den gången du läste genom min blogg och sa "åh, nu önskar jag att jag hade en pojkvän". Den gången jag hade tänkt tillbaks på vad jag och mitt ex en gång hade delat och skrev tusentals minnen. Minns du hur du tänkte "fan att jag släppte taget om det jag en gång hade?".

Minns du den gången vi satt i matsalen och du började tänka på minnen du hade med ditt ex och hur han brukade kalla dig "hans smurfis".

Men nu ska jag säga dig en sak min kära vän - minns du alla våra minnen?
Alla tårar, skratt och skrik vi har upplevt tillsammans?

Minns du alla powerking vi delat? Alla gånger vi sagt vi ska stanna uppe hela natten men somnat vid 10-snåret? Minns du alla galna fester och utgångar? Minns du den gången jag gick in på ditt leg när du stod bredvid? Minns du den gången vi plankade in på banken när du hade kunnat ignorera mig och gått in vid ingången? Minns du den gången jag hoppade in i skåpbilen och du garvade i säkert en vecka åt hur korkad jag var.
Alla kommentarer, alla serious talks och det starka band vi byggt upp.

Kan du tänka på allt detta och sen på allt jag skrev om mitt ex, och sen säga mig vilket du hade valt?
Vänskapens band är alltid starkare, och speciellt vårt.

Genom vått och torrt, har du alltid funnits där.
Och aldrig skulle jag kunna hitta en bättre vän än dig, Edina Voloder.